Idag investerade jag i en ny vän. Vi har setts några gånger tidigare och solidariskt delat varandras lidande när vi väntat på samma buss. Idag sade vi hej till varandra innan jag hade gått över vägen. Trots en relativt trafikerad väg kände jag min nya väns parfym på min sida av gatan.
Hon öppningsfrasar (fördelen med svenskan är att man kan göra verb av vad som helst) genom att referera till min ända. Så skånskt, tänker jag.
- Fryser du inte om ändan när du har en sådan kort jacka?
1.) Min jacka är inte ovanligt kort, min jacka har normallängd.
2.) Det är Skåne, det är sydlandet, det är flera plusgrader ute och jag hade precis funderat på om jag var dum som tog både halsduk och mössa.
Jag har aldrig känt mig så norrländsk som när mitt svar blev något i stil med att "man vänjer sig". För hemma i Norrland, där har vi faktiskt haft minusgrader några gånger.
Men jag är inte bitter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar